Efter 200 år lyckas Webb avbilda den extra heta centralstjärnan i Caldwell 69
NGC 6302 är en planetarisk nebulosa som ligger 3 400 ljusår bort i konstellationen Scorpius. Den upptäcktes 1826 (för nästan 200 år sedan) av William Herschel med hjälp av ett litet teleskop. Den har två lober som ser ut som fjärilsvingar. Nebulosan har också ett tjockt stoftband i mitten. Detta band gör det svårt att se nebulosans centrala stjärna.
Men Webb har använt sitt MIRI-instrument (Mid-Infrared Instrument) för att ge mer information om det komplexa centrumet. Teleskopet utförde denna observation i integral field unit-läge, vilket kombinerar en kamera med en spektrograf för att få flera bilder i olika våglängder.
Webbs observation kunde upptäcka platsen för nebulosans centrala stjärna - något som inte har gjorts tidigare. Stjärnan har en temperatur på 220.000 Kelvin. Det gör den till en av de varmaste av alla kända centralstjärnor i en planetarisk nebulosa i Vintergatan.
Webb avslöjade också komponenterna i det stoftband som täcker den centrala stjärnan. Det visade sig att detta band innehåller kristallint silikat som kvarts och relativt stora stoftkorn. Stoftkornen är ungefär en miljondels meter stora.
Den kemiska aktiviteten utanför det centrala stoftbandet är också intressant. Webb upptäckte särskilt strålar av järn och nickel som strömmade ut från den centrala stjärnan i motsatta riktningar. Forskargruppen som analyserade denna observation upptäckte också ljus som avges från polycykliska aromatiska kolväten (PAH). Upptäckten av PAH i en syrerik planetarisk nebulosa kommer att hjälpa forskarna att bättre förstå hur dessa molekyler bildas.
Forskargruppen kombinerade Webbs observation med data från Atacama Large Millimeter/submillimeter Array för att göra dessa upptäckter.
